Medlemsröster om HOPP Cafémöten:

Hur har jag orkat leva tidigare och hålla allt för mig själv. Inte ens haft förtroende för någon och kunnat be om hjälp eller prata. Man mår bara sämre och sämre med allt instängt. Genom att prata med medlemmar på HOPP genom skypemöten och lätta på trycket inom mig så ser jag på livet med andra ögon. Förstår att det inte är mig och mina reaktioner som det är fel på när jag hör att vi är fler som upplevt liknande i livet. Tillsammans blir vi starkare genom att stötta varandra. Nu har jag fått hopp och kan börja se framåt. Tack för allt stöd!

 

 

Där får jag en möjlighet att få vara mej själv. Lära mig lite mer om alla mina beteenden, finnas för någon annan. Ett av de viktigaste är att jag slipper vara själv med alla mina känslor och tankar. På dom fysiska mötena kan man kanske även hitta på och göra något, gå på promenad, fika, baka ihop, vad som helst bara man är tillsammans.

 

 

Det var första gången jag träffade andra som varit utsatta på liknande sätt och som också hade PTSD. För första gången i mitt liv var jag norm, inte den som det var något fel på, en avvikelse. Jag såg ett helt gäng starka kvinnor som överlevt det värsta tänkbara och som fortsatt att leva. Det var en sådan gemenskap, en sådan frid över gruppen med starka kvinnor. Cafémöten är nätverkande och man växer som människa i mötet med andra som kämpar med samma sak. Man får tips och råd, man får bearbeta och man får känna igen sig och en chans att växa som människa.

 

 

Jag tror att alla vi som deltar i någon av grupperna har det gemensamt att vi växer i mötet med andra. Vi samtalar om vår värld, om högt och lågt och vi stöttar varandra. Det är rätt så mycket igenkännande i det hela, det är gott att det finns andra som upplevt vad en själv upplever, och att de kan bidra som en resurs för en själv. Man får vänner, riktiga vänner i gruppen där vi alla är jämlika. Det är en resurs och en styrka i mötena som sträcker sig ut i ens vardag och får en att ta itu med sitt liv på ett bättre sätt än innan. En avslutande tanke om föräldragruppen. Då vi ofta kämpar med hela rättssystemet, sociala myndigheter och polis ska det verkligen bli spännande att se om det blir som jag tror. Att de gemensamma erfarenheterna i föräldragruppen en dag kommer att  försätta berg.