Mellan 1920 och 1995 placerades minst 250 000 barn i fosterhem och barnhem i Sverige.

Inställningen var länge att fosterhemsvården enbart var av godo.

En SVT dokumentär 2005 lyfte dock på locket och avslöjade övergrepp och vanvård.

En efterföljande utredning av Socialstyrelsen visade att det förekommit kränkningar, övergrepp och vanvård på svenska institutioner men i okänd omfattning.

I Vanvårdsutredningen 2010 vittnade drygt 400 personer om de övergrepp de utsatts för som fosterbarn.

Upprättelseutredningen lades fram i februari 2011 och föreslog att de som under perioden 1920-1980 vanvårdats i fosterhem eller barnhem skulle ersättas med 250 000 kronor vardera.

 

Så såg du ut då! Hur ser det ut nu?

Har du erfarenheter som du vill dela så kan du göra det anonymt.

Du skriver din berättelse till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.  och skriver i mejlet om du vill att vi publicerar dina ord på hemsidan.

 

Under 2015 deltog HOPP i ett möte på Grönland om konsekvenser av sexuella övergrepp från barndomen.

På detta möte fanns inga tabun och ingen stigmatisering. Här beskrevs hur bearbetning av egna sexuella övergrepp också är att förebygga konsekvenser av effekterna från sexuella övergrepp. Att det blir konsekvenser om du har ett obearbetat trauma, som förs vidare i generationer om personen som utsatts inte får rätt hjälp och stöd att läka.

Att det ingår i skammen att skuldbelägga sig själv. Sjävhatet blir en del av stressen. Men att det går att ändra på, du som utsatts för sexualbrott måste dock våga berätta om det hänt dig.

Vi vågar och du vågar, tillsammans blir vi starkare.

Skulden och skammen läggs där den hör hemma HOS den som utsatte dig.

 

Lyssna gärna på föreläsningen Så påverkas ett barn av trauman från UR Samtiden - Barn som brottsoffer, och lär dig mer om hur du kan öka din läkning.

 

Behöver du stöd, hör av dig till oss i HOPP så hjälper vi dig på vägen.

 

 

Omedelbara skador

Skadorna som uppstår efter ett sexuellt övergrepp är sällan omfattande rent fysiskt. Oftast är det ytliga blåmärken och skrapmärken som kan uppstå, till exempel genom att gärningsmannen har hållit fast offret eller genom att offret har försökt värja sig. Även skador i underlivet är ovanliga. Om individen blir paralyserad och inte gör motstånd är risken för skada mindre.

 

Skador i underlivet

Om det uppstår skador i underlivet syns dessa vanligtvis i de yttre könsorganen och analområdet. Vid vaginal penetration kan längsgående sprickbildningar i huden och slemhinna uppstå. I en del fall kan djupare inre skador som omfattar slidan eller livmoderhalsen uppkomma vilket kan leda till rikliga blödningar och stora blodförluster som kräver akuta kirurgiska ingrepp. Om förövaren använt sig av ett föremål vid penetration i slida eller ändtarm uppstår oftare allvarligare skador. Kvinnor som uppnått klimakteriet kan lättare få skador på grund av att slemhinnorna i slidan är sköra och mindre elastiska.

 

Skador på andra kroppsdelar

Den vanligaste typen av skada är blåmärken och skrapsår på överarmarna, insidan av låren och skinkorna. I samband med orala övergrepp kan det uppstå petekier och blåmärken i munhålan, tandskador eller skador på läppband och tungband. Förutom blåmärken ses ofta rivsår, bettmärken och sugmärken. Skador på bröst, ansikte, nacke/hals, huvud och i vissa fall benbrott förekommer ofta hos de sexualbrottsoffer som uppvisar skador.

 

Män som har blivit utsatta

Kroppsskador är lika vanliga bland manliga som bland kvinnliga offer, men manliga offer uppvisar oftare skallskador och benbrott. Anala samlag är den vanligaste typen av övergrepp, oavsett offrets och gärningsmannens sexuella läggning och leder framför allt till ytliga skador i och omkring ändtarmsöppningen. Skador på de yttre könsorganen är relativt ovanliga och består framför allt av blåmärken och bristningar i huden. Orala övergrepp leder ibland till ytliga skador i svalget.

 

Akut stressreaktion

Att skador inte uppstår vid sexuella övergrepp beror bland annat på den reflexmässiga stressreaktion som ofta inträder hos offret. Den akuta stressreaktionen vid trauma styrs från de delar av hjärnan som svarar för basala överlevnadsfunktioner.

Om faran går att undvika inträder en rad aktiverande fysiologiska reaktioner som syftar till kamp eller flykt. Effekten blir bland annat att blodtrycket stiger, pulsen ökar och att en omfördelning av kroppens energiförsörjning sker. Uppfattas faran som oundviklig eller övermäktig blir reaktionen den motsatta. Då sker en hämning av dessa fysiologiska reaktioner och individen blir paralyserad.

När individen inte längre känner fara för sitt liv kan känsloyttringarna övergå i känslor av skuld, skam, förödmjukelse, självförakt, hopplöshet, självanklagelser eller rädsla för ytterligare övergrepp. Det är inte ovanligt att man vid en akut stressreaktion även drabbas av dissociativ amnesi, det vill säga en oförmåga att minnas väsentliga delar av händelsen.

 

Det är viktigt att poängtera att den som blivit utsatt för övergrepp inte har någon skuld i det som hänt. Varje individ har rätt till traumabehandling för att minska konsekvenserna av sexuella övergrepp.

 

Om och om igen så läggs resurser på den som utsätter. Nästan inga resurser läggs på den som blivit utsatt.

HOPP Riksorganisationen mot sexuella övergrepp kräver att samhället dvs myndigheter i Sverige tar fram behandlingsplaner samt bemötandeplaner för de 1,7 miljoner som utsatts för sexuella övergrepp under sin uppväxt eller i vuxen ålder.

Det är dags att se dessa personer, och också alla de som tillkommer varje år.Vi kräver en vetenskaplig behandlingsplan så att var och en som utsatts för sexualbrott kan få möjlighet till läkning och att leva ett fullvärdigt liv.

Hjälp oss att göra detta möjligt. Vi driver på politiker, rättsväsendet, vården både psykiatrin och somatiska vården.

 

Du medmänniska som ser eller hör, TRO på det du ser eller hör.

Döm inte dig själv eller den som berättar.

Förstå att det är en berättelse som ska berättas vidare, vidare till en person som kan och har rätt att utreda barnets situation.

 

Till vem ska du berätta?

En myndighetsperson som kan och har rätt att utreda barnets situation.

 

Tala med socialtjänsten i din kommun

  • Utanför kontorstid ring länets socialjour, uppge då inte ditt namn om du vill vara anonym.

 

Ibland är det viktigt att du även talar med polisen

  • Ring polisen 114 14, välj anmälan. En misstanke eller oro blir en anmälan.
  • Det är viktigt att polisen får möjlighet att utreda barnets situation.
  • Du har även här möjlighet att vara anonym.

 

Så här ska en utredning gå till när barn far illa läs pdf

Alla som arbetar med barn eller på annat sätt i sitt yrke kommer i kontakt med barn, har enligt lag anmälningsskyldighet när de känner oro eller misstänker att barn far illa.

Här kan du läsa Socialstyrelsens handbok Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare läs pdf